Robert Peric - La Quinta Avenida

Huvudgatan – nummer fem, ”La Quinta Avenida”, den med kommers, lyxkrogar, glasskaféer, banker och palmer – är som gjord för att planlöst flanerande. Kolla folklivet, köpa masker, pruta på hängmattor, dricka kaffe, äta glass och planera kvällen.

Det är svårt att begripa att så sent som på 80-talet var Playa bara en sömnig fiskeby med kanske 800 invånare. År 1970 fanns här bara 160 medborgare. Det är en stad med turistisk växtvärk, som planerats och byggts snabbare än Kungens kurvas stormarknader, men i stället för köplador i plåt, handlar det här om snygga lågbyggda kåkar, personlig stil, lagom med kitsch, rejäla myndighetsbyggnader, stadsbibliotek, skolor, nobla hotell och lägenhetskomplex. Det kanske inte är autentiskt men någon har tänkt till ordentligt. Efter 30 års byggande bor här närmare 200 000, eller nästan två Södermalm.

Robert Peric - Playa del Carmen

Hyra en cykel och dra bort utanför turiststråken, ner för aveny 30, där stan slutar, köpa heta tacos och en iskall nypressad apelsinjuice för en tia. Eller vandra till en bar och dela på tre olika glas tequila för att se vilken jäst Agave tequiliana som smakar bäst. Eller bara att ta sig ner till stranden och sticka tårna i något som kanske är världens bästa sand. Hemligheten med sandkornen är förresten just deras litenhet, att de har så låg densitet, att den svalkande vinden hinner vända dem innan solen gör dem stekheta.

Robert Peric - Perico Hotel & Spa

Med färre dollarturister och något bättre valutakurs har Mexikos Maya riviera öppnat sig igen för svenskar. Fast det är få som kallar stan, söder om Cancun, för Playa del Carmen. Ingen använder heller mayaindianernas namn ”Xaman Ha” eller ”Solidaridad” som kommunen heter på papperet. Alla säger rätt och slätt ”Playa”