Huvudgatan – nummer fem, ”La Quinta Avenida”,
den med kommers, lyxkrogar, glasskaféer, banker och palmer – är som
gjord för att planlöst flanerande. Kolla folklivet, köpa masker, pruta
på hängmattor, dricka kaffe, äta glass och planera kvällen.
Det är svårt att begripa att så sent som på 80-talet var Playa bara
en sömnig fiskeby med kanske 800 invånare. År 1970 fanns här bara 160
medborgare. Det är en stad med turistisk växtvärk, som planerats och
byggts snabbare än Kungens kurvas stormarknader, men i stället för
köplador i plåt, handlar det här om snygga lågbyggda kåkar, personlig
stil, lagom med kitsch, rejäla myndighetsbyggnader, stadsbibliotek,
skolor, nobla hotell och lägenhetskomplex. Det kanske inte är autentiskt
men någon har tänkt till ordentligt. Efter 30 års byggande bor här
närmare 200 000, eller nästan två Södermalm.